FRI FRAKT ÖVER 495 KR*
PRISGARANTI
ÖVER 125 ÅR I BRANSCHEN
Designporträtt
Capellagården - ett nutida möbelkollo där hantverk & kunskap förenas
En plats för hantverk & skaparglädje
Vi möts av ett Capellagården i försommarskrud där knopparna brister och blommorna välkomnar oss med sin färgprakt. Vi går över den kalkstenslagda innergården som ramas in av alla byggnader som utgör Capellagården, med mangårdsbyggnaden i mitten som med sin vackert målade dörr ler mot oss.
Plötsligt öppnas dörren och Mathias Nilo, ansvarig lärare för möbelsnickeri tittar ut. Han möter oss på innergården och vi tar oss till skolans matsal, ett kalkstenshus med djupa fönsternischer och ett iögonfallande glasparti som släpper in det välkända Ölands-ljuset som konstnärer vallfärdat till ön för i generationer. Här står Carl Malmstens Lilla Åland-stolar, uppradade med oemotståndlig patina som vittnar om långvarigt bruk. I taket hänger resterna av gårdagens Gesäll-fest, handplockade blommor från den egna trädgården – enkelt men nästan poetiskt vackert.
Bakom den vackert målade dörren finns Siv & Carl Malmstens våning bevarad, där paret bodde från att Capellagården grundades 1960.
I matsalen finns ett fönster som släpper in det bleka, avslöjande Ölands-ljuset.
Carl Malmstens Lilla Åland-stolar står uppradade lite varstans och erbjuder alltid en plats för vila eller samtal.
Vacker patina som vittnar om långvarigt bruk.
Vi slår oss ner med varsin kaffe i keramik-koppar som bär tydliga spår av en människas hand. Under tiden vi sitter och bekantar oss med varandra kommer både lärare och studerande och hejar på Mathias, någon skojar lite om att han ser lite trött ut efter Gesäll-festen. Kanske är han lite trött, men det är inget vi märker av utan vi slungas direkt in i ett samtal om möbler, design och hur fantastisk atmosfären är här på Capellagården. Mathias dialekt avslöjar att han inte är ölänning utan vi får snart lära oss att han är smålänningen som efter ett par år i Stockholm hamnade här på Öland där han nu bor med sin familj.
När kaffet är urdrucket tar vi oss över innergården tillbaka till byggnaden med den leende dörren, byggnaden Carl och Siv Malmsten bodde i när Capellagården grundades 1960. Vi slår oss ner, inte helt oväntat i varsin Samsas-fåtölj och den angenäma doften av gammalt hus ger en direkt känsla av hemtrevnad när vårt samtal tar vid.
I Malmstens våning finns det lilla köket i blått bevarat med alla originaldetaljer.
Nostalgi och gediget hantverk i varje detalj - att gå in i det blåa lilla köket är som att göra en resa bakåt i tiden.
Tredje generationens möbelmästare
När vi satt oss till rätta börjar Mathias berätta om sig själv och sin bakgrund. Drömmen om det konstnärliga arbetet har alltid funnits där men det var först när han kom till Capellagården han fick utveckla sina färdigheter inom hantverk och möbelsnickeri på djupet.
- Efter att jag tagit mitt gesällbrev så åkte jag tillbaka till Stockholm där jag under ett par år arbetade med egen verkstad och ritkontor, då arbetade jag mot industrin och möbelproduktion men gjorde även egna möbler så det var en kombination av formgivare och möbelsnickare, fortsätter Mathias.
- Ett par år senare fick jag förfrågan om jag ville komma ner till Capellagården för att undervisa och det valet var inte så svårt för jag älskar Capellagården, fortsätter Mathias med ett leende.
Matihas Nilo - Lärare i möbelsnickeri på Capellagården.
På Capellagården är det traditionellt möbelhantverk som lärs ut.
Så är det ett livslångt kall?
- Om du menar att jag kommer att bli kvar här hela livet? Skrattar Mathias. Ja jag har ju många strängar på min lyra men i någon mån kommer jag nog alltid att vara kopplad till Capellagården, så mycket kan jag säga.
- Mina föregångare arbetade här hela livet så nu är vi inne på tredje generationen, det var Carl Malmsten och sedan Carl Magnus Persson som var min lärare och den som frågade mig om jag ville ta över och undervisa, det är ärofyllt att ha fått den frågan och att få vara den som fortsätter att förvalta de traditioner vi har här.
Vart man än tittar möts man av vackra & finurliga detaljer med koppling till hantverk.
Capellagården är en så kallad storgård där alla byggnader bildar en ram runt den kalkstenslagda innergården.
Passionen för platsen och arbetet på Capellagården är ständigt närvarande i samtalet och vi kommer in på vad som engagerar Mathias men också betydelsen av de relationer som skapas här.
- Det som engagerar mig mest är den personliga utvecklingen hos de som studerar, att se dem hitta sin egen unika väg – något som var Carl Malmstens devis ”efter var och ens näbb och fason” att det ska finnas plats för ett personligt växande samtidigt som man ska lära sig hantverket med högsta kvalitet och hållbarhet.
- I och med att skolan är så liten så blir man nästan som en liten familj. Efter examen så går man från att vara studerande till att bli en kollega och jag brukar skoja lite och säga att man har minst två års support efter att man är färdig, men egentligen är det en livslång support.
- Ibland så kommer det frågor som ”hur gör man det här” och då hör man av sig till den här gamla majen, det är jättefint, berättar Mathias och ler.
Bakom den ljusblå dörren hittar man den vackra matsalen, inredd med Lilla Åland-stolar och rejäla långbord i trä.
Betydelsen av gott möbelhantverk
Samtalet leder oss vidare in på möbelhantverk och designklassiker, för på Capellagården står det möbelklassiker lite överallt, många med en naturlig koppling till grundaren Carl Malmsten. Men hur ser Mathias på klassiker och har han någon egen favorit som han tycker symboliserar gott hantverk?
- Här på skolan rör vi oss bland klassiker hela tiden, så det är svårt att bara välja en favorit.
- Alla har ju så olika kvaliteter, men här om dagen så satt vi faktiskt och pratade om Lilla Åland och hur den har blivit ett fenomen vilket är intressant då det ju inte är någon ny formgivning utan det var ju faktiskt en stol som redan fanns på Åland och som blev upptäckt lite av en slump när Carl Malmsten var där.
- Det är ju bara en pinnstol men som är gedigen och bekväm. Men just att det finns en koppling till allmoge-epoken tycker jag är fint, för där finns kopplingen tillbaka till hantverket.
- Jag tänker när jag pratar om stolar på formgivaren Åke Axelsson, och hur han brukar säga att om man ska fylla ett rum med ett antal stolar och dessa har en väldigt stark rörelse så ser det ut som om att de är på flykt ut ur rummet.
- Men sätter man Lilla Åland i ett rum så blir det harmoni, man ser då det lätt böjda överstycket i ryggbrickan där och stolarna är inte på väg någonstans, utan de är bara inbjudande, säger Mathias entusiastiskt.
I snickeriverkstaden möts vi av en Lilla Åland-stol i klaraste rött, ett utropstecken mitt bland alla trärena ytor.
Här möts man av vackra detalljer och gediget hantverk i varje hus och vrå.
I matsalen är det svårt att inte lägga märke till det vackra golvet i öländsk kalksten.
Att studera till möbelsnickare – hantverk & handens intelligens
Vårt besök fortsätter till verkstaden där vi för ett ögonblick bevittnar det kreativa och traditionella hantverket, här står någon och ritar på en skiss med penna och en annan är i full kraft med att handhyvla ett trästycke.
- Det som är unikt med möbelutbildningarna är att man framför allt har mycket tid på sig att fördjupa sig på riktigt i hantverket och i olika tekniker.
- Jag själv är ute mycket i verkstaden och handleder, man behöver bara lyfta upp ett finger så är jag där, skrattar Mathias.
- Men sen är det också helheten, Malmsten ville skapa en skola där varje del var en del av en större organism, så det är inte för inte hans slutgiltiga skola kom att byggas i formen av en storgård.
- Sen har vi ju också plockat in andra sorters hantverk som gör att vi kan inspireras av varandra, en keramiker och möbelsnickare kan exempelvis göra ett skåp med plats för tekoppar och kanna. Det skulle jag säga är en jättestor del av den här skolan, gemenskapen.
Under första året får eleverna som studerar till möbelsnickare använda traditionella handverktyg.
På Capellagården handlar mycket om att lära ut det traditionella hantverket, att lära känna materialet från grunden. När vi besöker verkstaden ser vi knappt några maskiner, här möts vi av en verkstad där doften av hyvelspån kittlar i näsan och där traditionella handverktyg och handritade skisser ligger på arbetsbänkarna.
- Vi jobbar till stor del under det första året endast med handverktyg, så även om det finns moderna maskiner så får man börja där morfars morfar eller mormors mor började, i materialet, berättar Mathias.
- Sen får man kämpa med hyvel och lära känna materialet. För materialet är en pedagogisk möjlighet i sig.
- Vi som skola gör det som vi är bra på och det är att koppla handen till tanken och tvärtom, då får man lära sig att ta pennan i handen igen och lära sig skissa för att göra den där kopplingen på ett tydligare sätt, och vi ser vilken otrolig skillnad det gör när man genom hela processen använder handen, fortsätter Mathias.
Doften av hyvelspån och lljudet av en arbetande hyvel välkomnar oss in i verkstaden.
Att använda händerna är ett framgångsrikt recept när det kommer till att skapa gott hantverk, något man gjort sedan start på Capellagården.
Kreativ process & kulturell betydelse
Att utbilda sig till möbelsnickare eller gå en kurs på Capellagården handlar förutom hantverkskunskap och materiallära även om den kreativa processen och hur man ger liv till det man skapar.
- Alla projekt vi gör här på skolan försöker vi skapa liv i och med det menar jag att vi aldrig skulle säga ”här är en ritning på ett bord, gör det”.
- Vi försöker alltid sätta saker i en kontext med möjlighet till sin egen lilla tolkning eller förändring. Ibland för vi styrda uppgifter, exempelvis att man ska göra en specifik Malmsten-stol eller så, men när vi är klara så står där ändå sex olika Malmsten-stolar förvisso men dom har någon liten detalj som skiljer dem åt då de är gjorda för hand.
- En annan viktig del i den kreativa processen som vi jobbar mycket med är story telling, det skulle jag säga är en framgångsfaktor när man sedan ska slå sig fram som möbelsnickare, att kunna berätta en historia som svarar på frågan ”varför ska jag investera i den här möbeln”.
Att plocka upp pennan och rita sina skisser för hand är en del av det traditionella arbetssättet.
Prydligt men ändå med spår av pågående hantverk.
Vi kommer tillbaka till platsen vi befinner oss på och vilken betydelse kultur och tradition har för utbildningarna på Capellagården. För Vickleby har i generationer varit en plats dit konstnärer sökt sig till, inte minst under världskrigen då möjligheten att åka till franska sydkusten inte fanns. Då kunde man i stället komma till Vickleby där samma, bleka och avslöjande ljus fanns vilket så småningom lockade hit Siv och Carl Malmsten. Så det finns en både kulturell och fysisk bakgrund till varför skolan hamnade här.
- Öland har ju en väldigt bra sak och det är att det är ett väldigt populärt turistmål som gör att man på vintern får arbeta i fred men där man på sommaren kan öppna ett litet galleri eller något liknande där man faktiskt kan sälja sina saker.
- Skolan är ju också en stor aktör på sommar-Öland med våra sommarutställningar, på Skördefesten, eller Öland spirar som många besöker, berättar Mathias.
I verkstaden har var sak sin plats och det är en fröjd för ögat att se alla fina verktyg.
Här formas framtidens formgivare
När vi börjar närma oss slutet av samtal kommer vi inte helt osökt in på framtiden, hur kommer framtidens formgivare att arbeta med möbeltillverkning?
- Jag hoppas att framtidens möbeltillverkning kommer att gå framåt och kanske förändras då vi jobbar med resurser som inte är oändliga. Att vi tar vara på det som redan finns och gör det intressant igen, om man har rätt kunnande, förklarar Mathias.
- Framtiden tror jag också är att starta lokala mindre verkstäder där man kan gå samman, vilket många av våra elever redan gör. Så mer småskaliga produktioner tror jag är framtiden, där man har både story telling och kan se vart materialet kommer ifrån hela vägen tillbaka till tillverkaren.
- Jag tror också att renovering av möbler kommer vara nödvändigt, att hålla en möbel vid liv längre.
Att framtidens formgivare och möbelsnickare redan finns här på Capellagården råder det inget tvivel om. Vi frågar Mathias som är med och formar framtidens formgivare om vad han önskar att man får med sig när man lämnar Capellagården?
- Jag hoppas att oavsett om du är en deltagare på en sommarkurs eller om du är en deltagare som går ut från en 3-årig möbelutbildning ska få med sig skaparglädje och att man ser möjligheterna i materialet. Att man kan experimentera vidare med sina egna formtankar, men också att det finns en individualitet, att vi inte har skapat flera Mathias Nilo eller Carl Malmsten, säger Mathias och skrattar.- Sen vill jag såklart att man ska få med sig grunden, men det är också viktigt att få leka och göra något som håller bara en sommar – lite som när man var barn och byggde flottar. Så lust sammanbakat med klokskap helt enkelt, avslutar Mathias från sin Samsas-fåtölj.
Delar till ett framtida projekt, kanske detaljer till en större möbel?
Foto: Elof Martinsson
