FRI FRAKT ÖVER 495 KR*
PRISGARANTI I 30 DAGAR
ÖVER 125 ÅR I BRANSCHEN
Bli medlem & få 100 kr rabatt*
Designporträtt
Fogias förvandling
Finnboda Varvs sista egentillverkade fartyg, Nordic Link, sjösattes 1981. Varvet byggdes om för att i stället syssla med fartygsreparationer, en total felsatsning skulle det visa sig. Varvets glansdagar var obönhörligen över. I slutet av åttiotalet sjönk efterfrågan på reparationstjänster i botten och 1991 gick varvet i konkurs. Samma år som Nordic Link lämnade varvet startade Hans Rosander tillsammans med Lars Fritzell företaget Combiplex. Affärsidén var enkel – att tillverka ett specifikt bord i glas och akryl.
Knappast hade de kunnat ana att det bordet skulle leda till att företaget, som snart bytte namn till Fogia, 36 år senare skulle vara ett av de snabbast växande livsstilsföretagen i Sverige – med huvudkontoret i Finnboda Varvs gamla ångmaskinshall. Knappast hade heller då sexårige Marcus Huber i Kungsbacka kunnat ana att han en dag skulle stå vid rodret för Fogia, ett möbelföretag vars ena sängmodell han tillbringade sina barndomsnätter i. Under uppväxten var han nämligen den minst kreativa i familjen.
– Min pappa var arkitekt, min mamma sydde massor och allt hon pillade på blev vackert. Två av mina systrar är trädgårdsarkitekt respektive fotograf. Alla är så uppenbart kreativa, jag har mer än en gång funderat över vad som hände, varför jag inte ärvde de generna, säger Fogias vd Marcus Huber med ett skratt. I dag är han hjärnan bakom företagets återuppståndelse, men innan Fogias och Hubers vägar korsades såg bilden helt annorlunda ut.
Fogia blev snabbt en succé, inte minst tack vare inredningsarkitekten och formgivaren Anika Reuterswärd, och i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet var Fogia ett av design Sveriges hetaste företag. Men sen hände något. Anders Nelander, marknadschef: – Plötsligt var inte Fogia lika relevant längre. Ett varumärke får aldrig stagnera, man måste hela tiden produktutveckla. Under nittio och nollnolltalet skedde inte riktigt det, och Fogia blev lite bortglömt. Under samma period arbetade Marcus Huber inom telekombranschen.
Karriären gick som på räls, men själv saknade Marcus något.
– Jag längtade efter att jobba med produkter som betydde något för sina ägare, som lockade fram känslor, som det kunde finnas passion omkring. Produkter med fler värden än pris och funktion. säljare på plats. Det var en perfekt match, telekomföretag får ju sällan feedback från sina kunder förutom när de behöver felanmäla något. Men att köpa en soffa är något glatt man ser fram emot. Tillsammans med barndomskompisen Lars Lindgren började Marcus leta efter ett företag att återuppväcka. Helst ett någorlunda sunt bolag med livsstilsprodukter, men som behövde en frisk fläkt genom verksamheten. De hittade Fogia, som grundaren Hans Rosander, då närmare 70 år, började känna sig redo att sälja.
Ett lite sömnigt men ändå välskött bolag med en trogen kundkrets, egen fabrik och ett helt nät av återförförsäljare på plats. Det var en perfekt match, trots att varken Marcus eller Lars hade någon erfarenhet av möbelbranschen. - Jag har aldrig varit en sån som har lusläser inredningstidningar, det är jag faktiskt inte ens i dag. Men eftersom jag är uppväxt med en arkitekt i familjen är jag van att ha det fint omkring mig och har lärt mig att uppskatta kvalitet. På en sån nivå att jag brukar säga att jag aldrig haft en fungerande osthyvel i familjen, även om alla varit väldigt snygga...
Hösten 2011 var Marcus på plats som ny vd i ångmaskinshallen i Finnboda Varv, som numera är ett nytt och expansivt bostadsområde – fullt med nyinflyttade familjer med möbelbehov. Men det första han insåg var att det inte skulle bli en så lätt resa som han hade föreställt sig.
– När vi kom in i Fogia hade konjunkturen svängt samtidigt som att nedförsbacken för företaget plötsligt hade blivit ganska brant, det finns ju alltid en fördröjning där. Jag trodde att vi till en början skulle kunna paketera om mycket av sortimentet och öka försäljningen den vägen. Men jag insåg snabbt att vi kunde göra av med hur mycket pengar som helst på det sättet utan att det gav något. Finns det inget intresse för ett varumärke och dess produkter, så kan man omöjligt fortsätta på samma sätt. Så allt handlade om att plana ut nedförsbacken samtidigt som vi började ta fram ett nytt sortiment.
Fogia må ha legat i dvala när Marcus Huber klev in, men mycket var också bra. Bilden av Fogia som varumärke var att de trots en viss sömnighet alltid höll god kvalitet, och i och med den egna fabriken i Polen fanns hantverkskänslan redan på plats. Till fabriken anländer hela stockar från spårbara skogar som sedan torkas på plats innan de blir nya möbler, det är äkta och handgjort och har alltid varit. Målgruppen var däremot splittrad. Anders Nelander förklarar:
– Fogia var då antingen okänt eller ”mossigt”, i brist på bättre ord. Och om man då förändrar sortimentet, så finns det förstås en risk att de som älskade oss inte skulle känna igen sig medan vi ändå skulle få kämpa hårt för att övertyga de som inte gillade Fogia. Lösningen blev att behålla de bästa delarna av det gamla sortimentet i en Classic Collection, men att fokusera på utvecklingen av det nya. I stället för att som tidigare ha en klar gräns mellan möbler för offentlig och privat miljö ska nu alla produkter passa för de flesta platser, situationer och tillfällen i livet. Note Design Studio anlitades som design managers och till den första omgången nya produkter fick formgivarna Stefan Borselius och Andreas Engesvik förtroendet att vara först ut.
– Vi hade i och för sig tänkt oss att Andreas skulle skapa accessoarer, men han sa direkt att det var en soffa han ville göra, säger Marcus Huber. Resultatet, soffan Tiki, är numera Fogias ”rockstar”, det givna dragplåstret på mässor och för stylister. Fogia har sedan dess samarbetat med fler noga utvalda designers och vunnit åtskilliga svenska och internationella priser för sina nya produkter. Företaget har fördubblat omsättningen och har numera god lönsamhet. Fabriken i Polen har fått anställa fler utbildade hantverkare för att hinna med, och det sömniga varumärket från 2011 har vaknat, sträckt på sig och klivit fram i rampljuset igen.
Marcus Huber är inte färdig, han har storslagna planer för Fogias framtid där han sitter uppflugen under taket i den gigantiska ångmaskinshallen med utsikt över Stockholms glittrande hamninlopp från Saltsjön. Men då och då unnar han sig att njuta lite över att han nu har hamnat helt rätt.
– Det är faktiskt magiskt. Att få följa en möbel genom hela designprocessen från idé via problemlösningen för snickare och sömmerskor till att den färdiga möbeln står här. Och när man ser en lycklig kund som smeker en karm eller följer en söm med fingret, då känner man – wow. Nu är vi på väg.
Ur c/o Svenssons hösten 2017