FRI FRAKT ÖVER 495 KR*
PRISGARANTI I 30 DAGAR
ÖVER 125 ÅR I BRANSCHEN
Bli medlem & få 100 kr rabatt*
Operation pågår. Tapetserare Agneta Trybom plockar fram redskapen på Poppins Möbelklinik och kör vant igång sin kirurgi. Den fyrbenta patienten på arbetsbordet: en fyrtiotalsfåtölj med finfina proportioner och helrätt retrolook men krasslig hälsa. Utmattad sits som behöver ny stuns. Rejäla rivsår i klädseln som måste bytas ut. – Katterna ser till att vi alltid har jobb, skrattar hon. Fram med hammaren och specialjärnet för att ”slå av” fåtöljryggens klädsel. Hon snittar upp sittdynan med saxen för att kolla vad som väntar där. Konstaterar lager av polyeter och kallskum (det vi amatörer slarvigt kallar skumplast). Gråvadd finns där också, ett material som tillverkas av hopmalda tygrester. Och sedan: Kroll. Ett slags ”ull” gjord av superfinmalda dvärgpalmblad.
– Där får det nog bli hästtagel i stället, det är det bästa stoppningsstoffet, och det finaste taglet kommer från svansen, känn, säger hon och trollar fram en tuss av det superspänstiga naturmaterialet som hon själv maler fram i en mastodontisk dundrande maskin. Att hon och kollegorna jobbar för öppen ridå är ingen tillfällighet. Agneta Trybom vill visa upp och lyfta fram professionen som blivit en allt viktigare ingrediens i dagens miljömedvetenhet, återvinningsiver och hållbarhetstänk.
– Detta att ge sina möbler en chans till i stället för att kasta dem på tippen, så har det verkligen inte alltid varit. På 1970-talet började den riktiga slit och släng-epoken, det var fint att ha nytt, och vem ville behålla och vårda sina föräldrars läskiga, gamla möbler?
– Det var det som gällde då, men nu ser vi ljust på framtiden. Den nya generationen agerar annorlunda och hela samhället måste nu tänka miljömässigt. Stora myndigheter och företag har också vaknat till och börjat renovera sina möbler, vi får många uppdrag av den typen.
Verkstaden är fylld av arbetsplatser och alla upptänkliga specialattiraljer som behövs för att Agneta och hennes personal ska kunna utföra möbelklinikens specialiteter. Förutom tapetseringar, alltså möbelomklädsel och renoveringar av typen ovan, också gardinsömnad. I de vidsträckta lokalerna bekvämt belägna knappt hundra meter från Svenssonsbutiken i Lammhult finns också en butiksdel med väl valda inredningsprodukter. Samt möbler till salu iförda klädslar med sting. För stunden bland annat en helskön Lamino klädd i sjuttiotalsdekadent, brandgul sammet...
– Gillar du den? Puh, det var skönt att höra, ibland kanske jag tar ut svängarna för mycket, jag går alltid på min egen känsla när det handlar om klädseln på möbler vi säljer själva. När det gäller kundernas omklädningar har vi mängder av tyger att välja mellan. Det är en viktig del i tapetseringsprocessen, att i lugn och ro fundera över vilken stil och ton man vill att den nyklädda möbeln ska ha.
Men vänta nu. Agneta Trybom må vara verksam i Möbelrikets centrum, men snackar sannerligen inte någon skorrande småländska. Dialekten röjer i stället en redig stockholmare, visserligen uppvuxen på en bondgård söder om huvudstaden: ”Ja, jag kan mjölka och mocka.” Men det är inte bara geografiskt som resan till Lammhult varit lång, för att inte säga krokig. Hon har arbetat länge inom it-branschen. Men samtidigt och mellan varven har möbelintresset hela tiden funnits där. Hemma på gården väntade en oinredd vind ”full med spännande undanställda möbler och grejer”.
I slutet av 1980-talet var hon visningsvärdinna på Stockholms Auktionsverk och fick direktkontakt med antikviteterna där. När hon jobbade som barnflicka på Manhattan i New York träffade hon en kille från Jönköping, och det var nu som de första stegen mot det yrke som hon har i dag togs. De flyttade till hans hemstad i Småland, där Agneta fick jobb som telefonförsäljare. Uppgiften: att kränga Smålandsbygdens tidning över telefon: ”Kostar inte mer än mjölken på middagsbordet var mitt främsta säljargument”.
En av tidningens annonsörer var ett företag som hette EC omklädsel och drevs av tapetseraren Einar Carlsson. Agneta som nu insett att hon verkligen ville arbeta med möbler frågade om hon fick komma dit. Hon blev lärling hos Einar. Och till sist, efter att hon hunnit utbilda sig inom yrket, kunde hon starta eget i hans lokaler i Stockaryd.
Verksamhetens flytt till Lammhult häromåret beskriver hon som ”en fullträff ”. Kunder kommer och går på ”kliniken” när vi står där och pratar. Agneta fortsätter att på ett spännande och pedagogiskt sätt visa tapetserandets alla steg. Och jag undrar hur man ska tänka, när man har en möbel man ömmar för men som drabbats av åkommor som gör den krasslig eller bleksiktigt trist. Kort sagt:
Hur veta om en räddning är lönsam? – Ofta säger kunden: den här är jättesliten, är det värt pengarna? Då frågar jag: Tycker du om din möbel? Ja! svarar de oftast och då säger jag, bra, då passar den ju in i ditt hem. Och stommen är bra, kan jag säga, det går att göra något åt gängligheten, och resten ordnar vi också.
Om man ändå går och köper en ny möbel, vad ska man tänka på om man vill att också barnbarnen ska kunna använda den?
– Att möbeln har en bra grundfysik, då går det alltid att göra en insats senare. Men om det är en masstilverkad masonitmöbel, då är det svårt, för då kanske inte ens skruvarna kan få fäste igen.
Och när operationen är klar på Poppins Möbelklinik?
– Alltså, att presentera möbeln för kunden. Glädjen i det återseendet, det är som när människor hämtar sina älsklingar på hunddagiset och pälsen till på köpet är nytrimmad. De vet inte hur de ska få in fåtöljen fort nog i bilen så att de kan umgås igen.
Ur c/o Svenssons hösten 2019