Sandells Succeer

Han är en av våra få riktiga stjärnarkitekter. Han har designat en rad moderna möbelklassiker och i år fyller en av dem 25. Själv fyller han 60. Och är fortfarande lika ivrig som en nybörjare.

3 oktober 2019

När insåg du att design och arkitektur var din grej?

– I det militära hade jag två̊ kompisar som sökte till arkitekthögskolan. När de berättade vad det innebar blev jag intresserad, hängde på och det var bara jag som kom in! I årskurs två kom uppenbarelsen: Jag upptäckte den finske arkitekten Alvar Aalto som gjorde allt från att designa glasvaser till att rita stadsplaner. Så otroligt brett och spännande.

I år fyller förvaringsmöbeln Snö, som du ritat tillsammans med Jonas Bohlin, 25 år. Vad har fått den att stå stadigt genom alla trendskiften?

– Det organiska spelet mellan mjuka och raka linjer i designen gör att den passar in i olika miljöer. Det mjuka står handtagsurtagen för, de har samma radie som en mänsklig handflata. Den är smalare än andra byråer vilket gör den lättplacerad och dessutom har den en riktigt tålig konstruktion. Bokstavligt hållbar alltså.

Musik eller tyst när du jobbar?

– Tyst. Vi sitter i ett öppet kontorslandskap så musik skulle störa. Lurar funkar inte eftersom jag går runt hela tiden på kontoret och kommunicerar med de andra.

På din bänk Air är sitsen ”nerdragen” en bit över kanterna på bredsidorna, hur kommer det sig?

– Tanken var att det skulle se ut som en duk som hänger ner. Men det visade sig också att greppet gör konstruktionen väldigt styv och bänken extra stadig, trots att den är rätt lång. Jag är ganska stolt över den konstruktionen. Från början tillverkades den i björk, nu i lackerad metall. Funkar alltså lika bra ute som inne.

Du håller tal till blivande designers, hur börjar du?

– Ha kul! Annars blir livet och det du skapar krampaktigt. Och våga! Var inte rädd för att rita en möbel fast det finns så många redan.

I år har du hunnit fylla 60, toppen hittills i karriären?

– Jag känner mig fortfarande som en nybörjare och topparna hoppas jag ligger framför mig. Men en stor sak var radhusen i området Gåshaga på Lidingö. Bara att få bygga på den speciella platsen, på pålar ute i vattnet... Den chansen kommer inte igen.

När du ritar dina skapelser: papper och penna eller dator och mus?

– Papper och penna. Jag har skissböcker med mig överallt. Där hamnar också allt från mötesanteckningar till inköpslistor för middagen. Jag sparar dem och det är rätt otroligt: öppnar jag en sida från säg 1997 får jag genast en känsla av vad vi höll på med då.

Dina gyllene regler för att få det fint hemma?

– För att få rummet att bli luftigt och se större ut: Se till att så mycket som möjligt av golvsockeln syns. Tryck inte upp stora möbler mot fönstret, placera dem så långt som möjligt in i rummet för annars stjäl de ljus. Ordna minst sju belysningspunkter i varje rum. Till sist, ett lite mindre fast oumbärligt Sandell-objekt: flasköppnaren Barbara i polerad Skultunamässing.

Hur kom den till?

– I varje konferensrum står en bricka med Ramlösa, glas och så en öppnare bredvid. Öppnarna försvinner alltid, kanske ner i folks fickor, så då ville jag göra en större som inte är så lätt att smussla undan. När den började ta form tyckte jag att den liknade en figur i den tecknade serien Barbapapa. Så jag döpte den till Barbara.

Ur c/o Svenssons hösten 2019

Designporträtt

Sandells Succeer

c/o Svenssons

Välkommen till oss!

Följ oss