FRI FRAKT ÖVER 495 KR*
PRISGARANTI I 30 DAGAR
ÖVER 125 ÅR I BRANSCHEN
BLI MEDLEM & FÅ 100 KR RABATT*
Hemma hos
Mitt möbelintresse liknar konstsamlande
Teater efter pandemin, hur känns det?
- Det är roligt att träffa arbetskompisarna igen även om det känns lite ovant att ställa sig på scenen. Jag har aldrig tidigare haft ett så här långt uppehåll, så jag är lite mer nervös inför att möta publiken.
När väcktes ditt intresse för inredning?
- Redan när jag var liten höll jag på mycket med mitt rum. Jag möblerade om och målade väggar medan andra barn spelade fotboll. Jag upplever inte att mina föräldrar var särskilt intresserade av inredning, kanske hade jag inte så mycket annat att göra och började vara kreativ.
Men du blev inte bara intresserad av inredning generellt, utan designmöbler. Vad lockar med dem?
- Det är lite samma sak, bara en förlängning av grundintresset. Fast jag tycker ordet designmöbler är felaktigt. Allt är ju designat.
Hur tar det här sig uttryck?
- Jag letar saker på auktionshus som Bukowskis och Stockholms Auktionsverk, men har även köpt saker från Belgien och USA, som min vikskärm från Charles och Ray Eames. Jag söker efter original, alltså inte nyproduktioner, de är för själlösa. Jag vill ha saker från rätt tidsperiod med stämplar och allt. Då blir det dyrt, för det här är samlarföremål. Ibland går dessa saker inte ens att få tag på i Sverige, så jag kollar på nätet. Min vikskärm hittade jag hos en kille i Kansas.
Låter som ett kostsamt intresse…
- Ja, nu kan det låta som att jag är rik, men när jag köper något kan jag ha letat efter det i flera år och sparat ihop pengar. Men ja, den här typen av möbelintresse liknar konstsamlande.
Vågar man krypa upp i soffan och käka chips om man har så fina möbler hemma?
- Ja, det är ju i soffan man käkar chips. Kanske lägger jag en filt under, men det får ju inte gå till överdrift heller.
Men varför betala dyra pengar för en köksstol när man hittar en mycket billigare på stan?
- Det enkla svaret är: Vad i livet är viktigt för dig? Någon kanske vill lägga pengar på resor, en annan på gymkort, medan jag tycker om design. Varje människa förgyller livet på sitt sätt.
Har du gjort några fynd?
- Det är snarare tvärtom! Man är alltid i underläge mot handlarna, som kan ligga på sina saker i 10-20 år i väntan på rätt kund. Någon enstaka gång har jag försökt sälja grejer, men då får jag inte ens tillbaka hälften.
Har du favoritformgivare?
- Jag gillar 70-talsmöbler från Italien. Det finns en stil som heter anti design, en stramare mer konkret stil, som kom efter 60-talets kitsch och starka färger. Det är intressant att läsa om hur stilarna utvecklas ur varandra. Bland annat har jag ett bord som heter Superstudio, och köksstolar från Tobia Scarpa. Jag tycker också om brutalismen.
Vad tror du att ditt hem säger om dig?
- Vissa kan nog tänka att ”va, han har ju inte ens ställt i ordning grejerna” medan insatta kan se att jag har de rätta markörerna och tänka ”vilken artsy snubbe”. För mig är det viktigt att hitta sin egen stil, så att hemmet känns personligt. Jag tycker att hem där man tagit hjälp av en inredare som ställt in de ”rätta” sakerna är ganska ointressanta. Jag samlar till exempel på afrikanska skulpturer, vilket började med att jag fick ett antal av en släkting. Så jag har cirka 50 voodoogubbar i trä i fönstret. De är inga plagiat, utan har viss kraft.
Om möbler och prylar är så noga utvalda, vad händer om din partner vill ta in något du tycker är fult?
- Förhoppningsvis har man en partner som respekterar ens intresse, och man kan ju bestämma saker på olika arenor av livet. Om jag bestämmer mer om inredning så kan hon få bestämma vart vi åker på semester, eller så. Eller så har man ett hem i staden och ett sommarhus, där olika stilar råder.
